Denna vår och mina leder är inte vänner.

Jag brukar alltid se fram emot våren när solen och värmen börjar dyka upp. I alla fall på dagtid. Detta år måste gå till historien som den sämsta våren i mannaminne. Visserligen så lyser solen men den orkar inte jaga bort de kalla vindarna. Jo, det blåser också. Det har t o m snöat i maj. SNÖAT!! Graderna är blyga 5-7 C fast det känns betydligt kyligare.

Jag och många med mig mår definitivt inte bra i våra leder när vädret är som det är. Brukar försöka intala mig själv att det är många som har det värre och visst är det så. Det brukar för det mesta gå bra men när man haft ont dygnet runt i flera veckor då tar det även på psyket. Jag reagerar med att bli otålig och fräser till dem som inte behöver höra det. Tur att det ändå går över relativt snabbt. Man biter ihop och försöker ta sig genom dagen.

Det finns ju smärtstillande säger ni kanske. Japp, det håller jag med om men nu är det så att jag får inte äta vilka tabletter som helst. Jag har genomgått en hjärtoperation och måste äta Waran (blodförtunnande) resten av mitt liv. Äter man Waran så kan man inte äta antiinflammatorisk medicin utan bara typ Alvedon. De hjälper inte kan jag säga. Inte på mig i alla fall.

Det påverkar hela ens liv och ibland väljer jag att göra saker som jag vet att jag senare får lida av. Man känner sig aldrig utvilad då sömnen blir som den blir. Har du prövat att sova med en molande värk så vet du precis vad jag menar.

Mest fascinerande är att de som inte lider av eller har värk kommer med goda råd, i all välmening förstås, om vad och hur jag ska göra för att klara av saker som jag ibland väljer bort eller helt enkelt inte orkar. Vid det här laget så känner jag min egen kropp ganska väl så jag tror nog att jag vet det ändå. Ganska många tror faktiskt att man är lat men det handlar absolut inte om det. Nä, nog pratat om detta. Det finns de som har det många, många gånger värre.

Nu ska vi se positivt framåt. Sommaren kommer snart med sol och värme och vi svenskar hinner säker gnälla på att det är ”alldeles för varmt”. Vi är ju experter på det (sagt med glimten i ögat).
Både jag och min kropp längtar.

Ha nu en riktigt bra dag.

Rökning-förr och nu.

Tänk hur mycket som kan ändras på något årtionde. På 50-talet så var det så att nästan alla rökte. Rökte man inte så hade man ändå askkoppar utställda så att gästerna kunde ta sig ett bloss när de behagade. Det röktes dessutom överallt och då menar jag överallt. I bilar, vid köksbordet när andra satt och åt. Även när de höll barn i knät så hade de en cigg i andra handen.

Ingen pratade om hur farligt det var och att man borde sluta.

Jag själv började röka vid 10-11 års ålder. Man tog någon cig av mor eller far. Vi kunde också köpa lösa cig av kiosken i samhället. 25 öre styck tog han och tjänade storkovan på oss lättlurade ungar. Hela samhället visste om det men ingen brydde sig.

Jag var rökare i många år och hade gjort mina tappra försök, halvhjärtade sådana, att sluta. Alla andra gav ju alltid i nyårslöfte att sluta men inte jag inte. Man vill ju inte vara som alla andra så jag bestämde mig för att sluta på julafton. Så jag slutade julafton 2013 och har till dags dato varit rökfri i 2326 dagar. Det känns toppenbra och jag är så glad att jag till slut bestämde mig.

Nu för tiden så är det ju nästan häxjakt på rökarna. De får snart inte röka någonstans alls. Många hyresvärdar sätter in i kontrakten att det är rökförbud i hela huset. Det gäller även på den egna balkongen. Restauranger har sedan länge haft förbud inomhus och fritt att röka på uteserveringen men nu är det slut med det också. Rökning får endast ske på hänvisade platser.
Nu är det nästan ingen som vågar erkänna att de röker och man ser mindre och mindre som gör det. Än så länge har snuset gått fritt men det kommer säkert restriktioner om det också.

Visst är det bra att det uppmärksammas att rökning inte är så bra men någonstans tycker jag det gått lite väl långt. Bra att det är satt en åldersgräns för inköp av nikotin men den som röker måste ju få göra det någonstans. Sätt upp lite rökkurer här och var. Det slutar väl som alltid med att både rökare och ickerökare samlas där 😉 för att rökare är så mycket trevligare. Så sas det förr iaf.

Hoppas ni alla har en underbar dag och är rädda om er.

Konsekvenser av någon annans handlande.

Den 24 april detta år så brann 5 husvagnar i Luleå. Det visade sig vara en anlagd brand. Nu är en person under 18 år skäligen misstänkt för dådet.

Min fundering är ju då om gärningspersonen över huvud taget tänkte på konsekvenserna för dem som ägde husvagnarna, dessa rullande sommarstugor.

De kanske hade planerat hela sommarens semester och helger. Någon såg ev fram emot att ställa upp den på säsong. Eftersom vi själva har husvagn och gillar att åka runt, upptäcka nya platser, så förstår man hur hårt det slår. Jo, säger en del men de hade väl försäkrat. Mmm, men oftast så täcker inte försäkringen allt utan man måste själv ut med en slant, t ex självrisken och sedan blir den ju värderad efter ålder. Har man då otur så blir det inte mycket att ordna en ny vagn för. Hoppas verkligen att det ordnar sig för dem allihopa.

Dessutom så undrar man ju vad det är som gör att någon får för sig att tända på ett antal husvagnar. Var det en stundens ingivelse eller ren avundsjuka på andra. Kanske grupptryck eller psykisk ohälsa. En fyllegrej o s v. Ja, hur det än är så är det endast den som utfört det som vet. Hoppas verkligen att denne får den hjälp och det stöd den behöver

Själva så gillar vi att fricampa och det funkar ju extra bra detta år. Oftast står vi själva. Om någon kompis skulle följa med så behöver vi ju inte stå alltför nära varandra och vid grillen håller vi rekommenderade avstånd. Finns ingenstans där vi känner så avslappnade och harmoniska. När man är framme och stödbenen nere så kan man inte annat än ”bara” vara, här och nu. Ska bli ljuvligt att få dra iväg men ännu så naglar sig Kung Bore fast. Snö är lovat till helgen och vindarna är mer än lovligt kalla.
Fast drömma kan man ju göra ändå.

Kom ihåg att vara rädda om er.

Om att leva i dåtid och framtid istället för i nutid.

KOM IHÅG: Det är MINA tankar och funderingar. Andra kan tycka annat och inget av det är fel.

Jag har upptäckt att det är många som lever och tyvärr vill leva i det förgångna. En del skyller även sitt dåliga mående och/eller olyckor på det som varit. Hur det än är så är det något som redan hänt och som inte går att ändra på. Man måste försöka acceptera och sedan gå vidare. Det går inte att få ogjort hur gärna man än vill. Många har ju varit med om väldigt traumatiska saker och har svårt att gå vidare. Ändå finns det en hel del, som på något förunderligt sätt, kan komma över händelserna och leva ett bra liv.

Vi kan inte heller leva i framtiden. Många oroar sig för den och om hur det ska bli och vad som kan hända. Helt i onödan för ingen, absolut ingen vet vad som ska komma framöver. Ibland tar livet en överraskande vändning och då får man hänga med i svängarna vare sig man vill eller inte.

Enda sättet är att leva i nutid. Här och nu är det som gäller. Visst kan vi planera framtiden lite och det är ett måste i vissa fall. Om man ska ut och resa på semestern så kan det ju vara praktiskt att först och främst ha fått den beviljad och sedan boka biljetter. Fast det är ju ändå inte säkert att det blir av, som nu alla förstår. Saker kan hända och det är de vi inte ska oroa oss för. Svårt att låta bli ibland är jag då den första att skriva under på. Fast jag har blivit mycket bättre på det. Så med lite träning går det att oroa sig mindre om framtiden och leva precis som man ska:

HÄR OCH NU.

Ta hand om er.

Beröring.

Något som jag läste och som verkligen satte spår i mig är denna historia. På ett barnhem någonstans (kom ej ihåg vart men tror det var i Rumänien) så dog barnen som flugor. Alla låg i en stor sal med sängar på båda sidorna. Det fanns dock en säng där aldrig något barn avlidit och den stod allra längst in mot den väggen. Läkaren undrade ju hur det kunde komma sig och började undersöka saken. Barnen satt i sina sängar hela tiden och de som jobbade där, var inte många så de hade att göra. Men det var en personal som ingen tänkt på. Städerskan…Hon skurade golven i den stora salen och när hon kom längst in så satte hon sig på sängen där för att vila lite, Då passade hon på att stryka barnet över ryggen eller höll det i handen. Det var det enda som gjorde att barnet ville leva vidare. Mänsklig kontakt.

Beröring

Tänk egentligen vad lite som behövs. Beröring och att någon ser just dig. Extra viktigt är det när man jobbar med människor. Har man svårt för det så har man valt fel yrke.

På ett av mina arbeten så jobbade jag natt. Det var på ett hem för äldre där de hade, som man kallade det då, typ långvårdsavdelningar. Var oftast ensam på avdelningen så jag gick mina rundor och tog de jag kunde innan hjälpen kom. Minns speciellt en dam som låg i en 4-sal och så fort jag kom in så följde hon mig med blicken. Henne tog jag alltid sist och ordnade till så hon skulle ha det bekvämt. Frågade alltid om hon var törstig och om hon ville ha vatten. Det tog ett år men helt plötsligt svarade hon, Ja, tack. Andra som jobbade där sa att jag måste hört fel för hon hade inte sagt något på flera år men jag är 100 säker på att hon svarade. Den händelsen har gjort att jag vet hur viktigt det är med beröring och att bli sedd och det har jag burit med mig sedan dess.

Önskar er alla en fin start på veckan och var rädda om er.

1:a maj arbetsrörelsen dag.

Jag tänker tillbaka till då jag var liten och vi firade 1:a maj. På den tiden var det en riktigt stor dag och alla som var ledig gick man ur huse. De som inte orkade gå stod på sidan om vägen och hejade på. Vi barn fick också traska på och vägen var ganska lång men det gick bra om man fick en vimpel eller ett litet plakat att bära på. Då kände man sig allt lite speciell. Vi bodde i ett litet samhälle en bit från den ”stora” staden så det tog en bra stund innan vi var framme. Där samlades vi på ett torg och tal hölls. Alla pratade med alla och det sjöngs sånger. Vi barn hade naturligtvis inte en aning om allvaret i denna marsch eller vad de vuxna gick för utan vi tyckte bara det var oerhört trevligt med så många som gick tillsammans. Efteråt blev det fika, oftast med farmor. Hon höll hårt på denna dag och tyckte att alla som kunde skulle gå.

Idag är läget annorlunda. Vi firar via webben i stället. Allt tack vare Coronaviruset. Enda fördelen är väl att man kan höra hur många majtal man vill. Nackdelen är ju att inte få träffas och göra en gemensam demonstration fast å andra sidan kanske det blir fler som kan följa alla sändningar. Jag hoppas verkligen att alla nu framhäver de yrkesgrupper som är så väl värda att omnämnas och vilka landet Sverige hade gått på knäna utan. Var finns de då? Jo, inom hemtjänst, undersköterskor, bussförare, de som jobbar med vatten och avlopp, de som kör transporter så vi får medicin och mat, alla som jobbar i affärer etc, etc. Dom är verkligen guld värda. Alla behövs nu och vi måste göra detta tillsammans oavsett vilken partitillhörighet vi har. Om alla följer de råd som kommer så är chansen större att vi tar oss ur detta fortare och kan återgå till en ”normal” vardag men jag hoppas att vi inte glömmer i första taget utan hjälps åt även när pandemin är över.

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på maj månad och kom ihåg: Det jag skriver är MINA tankar och funderingar. Andra kan tycka annat och det är helt OK.

Var rädda om varandra och ta hand om er själva.

Ett annorlunda firande 2020

Ja, då var det dags för att fira in att våren är kommen. Fast på en del håll i vårt avlånga land har det nästan hunnit bli sommar.
I normala fall så brukar vi ju gå alla man ur huse men inte detta år inte. Nu är det gemensamma firandet inställt på de flesta platser. Det är säkert många igelkottars räddning som under vintern byggt bo i rishögarna som under våren blir majbrasor. Nu har vi turen att bo så till att vi kan gå ut på gården, tända våran grill och grilla oss en korv eller något annat. Tyvärr så är det ju inte alla förunnat att ha det så beviljat. Om ni nu ändå samlas för att fira våren så tänk på att hålla avstånd. Även om inte ni är sjuka så kan ni ju dra smittan med er till någon när och kär. Jag vet då att jag skulle aldrig förlåta mig själv, om jag så bara misstänkte, att jag var den som dragit med mig viruset och någon blev svårt sjuk eller t o m avled.

GLAD VALBORG

Valborgsmässoafton ska ju för alla vara en trevlig kväll. Tyvärr så är det även den kvällen som många unga gör sin debut med alkohol och droger. Så det är extra viktigt att föräldrarna håller koll på sina tonåringar och verkligen kollar upp vad de egentligen sysslar med. De allra flesta sköter ju sig men man ska ändå vara uppmärksam och inte tro på ”att inte min unge inte”. Har man barn i tonåren så får man baske mig vara nykter sådana här kvällar så att man kan rycka in om det behövs. Kan man inte det så måste man ordna med en backup. Kan ju vara så att de ringer och vill ha hjälp med en kompis som fått i sig för mycket men som inte vågar hem för att föräldrarna blir så arga. Har man det förtroendet så kan man ju inte svika.

Med det sagt så hoppas jag nu att alla, trots Corona, får en riktigt trevlig afton. Ta hand om er. Keep your heart warm, your head cold and your hands clean. Håll avstånd och Stay safe.

Jag drömmer om Vanlife.

God förmiddag på er alla. Efter en riktig skitnatt så vaknar man upp till en strålande sol. Tyvärr så är inte graderna riktigt överens med vädret utan håller sig till blyga 4 C och det känns riktigt kallt i luften. Nog om det och mer om annat.

Nu i flera år så har jag drömt om att få leva vanlife. Åka runt i en van, som är mitt hem, för att upptäcka världen på ett nytt sätt. Jag är helt säker på att jag skulle fixa det om det inte varit för hälsans skull. Fast man kan ju till att börja med åka runt i vårt eget land. Här finns jättemycket att se som vi kan vara stolta över. Hade ju varit trevligt att få med sig någon men jag verkar rätt så ensam om mina drömmar.

Jag har länge, länge följt många olika Vanlifers på YouTube. De åker runt hela världen och har väldigt olika fordon de kör runt i. Från det enklaste enkla till riktigt avancerade bilar. Jag tänkte här presentera tre av dem och de tillhör mina favoriter. Länkar deras namn så kan ni ju slå en koll om ni vill.

the exPAWers De heter Nick och Sarah. Två hundar, Dizzee och Charlie, följer med dem över allt. Sommaren-hösten 2019 så körde de genom Finland in i Sverige och sedan över till Norge. De har en 29 år skraltig Ford Transit men de verkar ha det så mysigt i den. De gillar verkligen att upptäcka och går gärna in i grottor, kollar gamla kyrkor och slott. Allt som allt så gör de dessutom väldigt fina videos där vi får följa dem på färden. Just nu under Corona så hann de precis hem innan Spanien stängde sina gränser och lever nu friluftsliv på altanen uppe på taket där de tältar,

Trent & Allie är nästa par på listan. Jo, det är mest par även om en del färdas ensam också. De har också en hund som heter Frank. De åker runt i en van som de gjort i ordning helt själva. En 2018 RAM Promaster 159″ extended. Den har både toa och dusch vilket är ovanligt i den här livsstilen. De har åkt runt i Sydamerika och USA naturligtvis. Deras hemland. De fick överge sin van för att snabbt ta sig hemåt när Covid-19 slog till och befinner sig nu på landet hos Trents mamma där de håller på med att ordna med lite djur och allt det runt omkring. Filmar fortfarande och lägger ut på Tuben. I en av deras videos fick man följa med när Trent friade och Allie hade inte en aning.

Sist ut är The Indie Projects Theo och Bee med deras katt Ginjey Bear. Ett härligt par som också byggt sin egen van. De försöker alltid att göra så mycket som möjligt själv. Deras äventyr började med att de flyttade in på en båt . Under tiden fixade de i ordning en, jag tror det var en folkabuss, som de sedan åkte runt i. B la här uppe i Sverige. De gick hela Kungsleden och dokumenterade allt. Nu har de en Sprinter Van som de också fixat upp själva. De älskar Norra Europa och var här sommaren-hösten 2019 de också. I Finland fick de se vilda björnar och i Norge fick de uppleva Norrsken för första gången. Theo är en otroligt duktig fotograf och tog enastående bilder, De sitter nu fast i United Kingdom men får bo i ett hus så de håller på att storstäda och småfixa lite i sin Van och jo, Ginjey är med. Hon bär en GPS-tracker så att de ska hitta henne om hon försvinner men hon håller sig alltid i närheten.

Som sagt: Jag hade mer än gärna kuskat runt i en, tja folkabuss eller nått liknande. Inte alltför stor. Kraven jag har är: Skön madrass, spis, toa och solpaneler så man kan ladda det som behövs. Ja, en kyl av något slag vore inte så dumt heller. Drömma kan ju ingen hindra en ifrån och kanske en dag det kan bli en sanndröm.

Var nu rädda om er allihopa.

Frivillig karantän….

….eller frivillig och frivillig. Ett ont måste är väl snarare närmare sanningen. Nu har jag ju den turen att jag trivs väldigt bra i mitt eget sällskap. Umgås naturligtvis med andra i normala fall men har inget emot att vara själv. Vad pysslar man med då? Ja, lyssnar på ljudböcker, Skypar (tack gode gud för internet) med älskade bror i Stockholm och Messengervideo med kära syster i Umeå. Pratar med mor i Piteå varje dag i telefon. Ser en hel del TV, Netflix och Viaplay. Kollar YouTube. Småpysslar hemma. Som ni ser blir det en hel del. Dagarna bara springer iväg och helt plötsligt kommer min älskade man hem. Tänk att vi firar 20 år som gifta i sommar och 27 år som förlovade.
Vi har ju också den fördelen att vi bor på landsbygden. Jag kan gå ut på tomten utan att träffa på en enda människa. Så nu till valborg ska vi sitta vid vår grillplats (om vädret tillåter) och grilla något gott. Det blir inga offentliga majbrasor för oss utan vi nöjer oss med att vara hemma.

Vad sysslar ni med om ni sitter i karantän? Hur skyddar ni er om ni arbetar? (Kommentarer kan lämnas längst ner under inlägget)

Ta nu hand om er och tänk er för. Så onödigt att utsätta sig för riskabla situationer om man inte behöver. Ni måste vara rädda om er. Keep calm and stay safe.

Syskonkärlek eller syskonhat??

Jag har alltid tagit för givet att om man har syskon så har man vänner för hela livet. Vänner som finns kvar när andra försvinner. Nu har jag upptäckt att så inte är fallet hos alla och det gör mig lite ledsen.
Mina syskon, en syster och en bror, är mina allra bästa vänner och jag älskar dem verkligen så mycket. Det gör det svårt att förstå att en del syskon är så ovänner att de inte pratat med varandra eller har umgåtts på flera år. Frågar man varför så kommer de flesta inte ens ihåg hur allt tagit sin början och om de minns hur så visar det sig oftast bara vara en bagatell som man säkert hade kunnat lösa om man bara hade velat.

Ett exempel är b la om en bror som lånat en summa pengar. Ingen stor sådan, men han kunde inte betala tillbaka när han lovat. Det fanns inte ekonomi till det just då. Så i stället för att lösa det så att han kanske hade kunnat betala tillbaka lite i taget så blev de ovänner och har inte setts på många, många år. Deras anhöriga har fått anpassa sig vid högtider och kan inte bjuda båda familjerna samtidigt. Deras barn har överhuvud taget aldrig träffat varandra.
Själv tycker jag det är så oerhört tragiskt.

Kan inte tänka mig ett liv utan mina älskade syskon. Med dem kan jag prata om allt och det finns inga andra som kan få mig att skratta så gott. Vi vet ju precis vad vi menar bara vi tittar på varandra. Vi ger varandra råd och tips. Detta trots att ingen av oss bor i samma stad och inte träffas in ”real life” utan det blir över webben och videosamtal. Som jag skrev tidigare så finns de kvar om andra sviker. De är mina allra bästa vänner.

Kom ihåg att vara rädda om varandra. Man har nämligen inte en aning om morgondagen. Det kan gå oerhört fort när allt förändras. Räck ut en hand och ta första steget. Då har man ju ändå försökt.

Ta hand om er och var även rädda om er själva.